Rollpersoner och SLP

[Robin Liljenberg]

I den här tråden tänkte jag att vi kunde lägga upp bilder och information om rollpersonerna och viktiga spelledarpersoner i Dragon Age RPG.

I och med att vi ska fördjupa rollpersonerna mer under första spelmötet kan ni ju bara lägga upp bilder nu och fylla på med mer information i era inlägg allt eftersom!

[Robin Liljenberg]

Bann Wolfhred är rollpersonernas uppdragsgivare!

Ferrand Wolfhred är en fereldisk bann - en titel som närmast kan översättas till krigsherre.

Han är herre på Wolfhredborgen, en fästning som skyddar mot vildmarken i en del av Söders kullar - den landsände som ligger i sydöstra Ferelden. Vid Wolfhredborgen finns också Wolfhreds by. En samling gårdar och odlingsmark som vuxit fram i borgens trygga skugga.

Ferrand har ett tiotal byar som svurit lojalitet mot honom i utbyte mot hans beskydd. I Ferrands tjänst finns femtio soldater och fem riddare (befäl) som kan understödja bannens byar vid fara och upprätta ordningen på bannens marker. De problem som uppstår är ofta bestar eller chasindkrigare från Breciliska skogen eller rövarband som härjar på vägarna. Det senaste året har det också dykt upp ett nytt hot - rykten går om förvridna djur och blodtörstiga krigare som attackerat folk från Breciliska skogen.

Ferrand Wolfhred är en stolt krigsherre och strateg som vann ära i den förra konungens Marics krig mot Orlais invadörer. I en serie blodiga slag hjälpte bann Wolfhred kung Maric att driva ut de orlaisiska inkräktarna och göra Ferelden självständigt.

Liksom de flesta ferelder anser Ferrand att det är en mans handlingar och inte hans härstamning som avgör mannens duglighet. Soldater som har bevisat sin duglighet i Ferrands tjänst har dubbats till riddare och bannen tvekar inte att ge nykomlingar en chans att visa sitt värde.

Bann Wolfhred är en jordnära man som gärna tränar med sina soldater på den leriga borggården. Hans undersåtar ser honom som en utmärkt ledare och soldaterna är stolta över att vara i Wolfhreds tjänst.

Attachments:

[Robin Liljenberg]

Besvärjare Arvynn är bann Wolfhreds helerska och den högsta magikern i Wolfhredborgen.

Hon är en varm men principfast magiker som är respekterad för sin kunskaper inom Skapelsens magiskola.

Som besvärjare är Arvynn av högre rang än magiker och noviser.

Attachments:

[patrick]

Colban är en avvarisk spejare. (Mer info kommer sen)

Attachments:

[calle79]

Penti en dvärgisk krigare.



Calle du får fylla på med mer info! Det är fortfarande din tråd så det är bara att trycka Modify och lägga in mer text!

[Robin Liljenberg]

En ung dalisk kvinna som rollpersonerna hittade medvetslös på Fuldors gård i Vintiver.

Eshara var den enda som överlevt massakern på Fuldors gård men var dödligt skadad efter fruktansvärda rivsår i hennes ena sida. Magikern Falos helade Esharas skador och rollpersonerna skyddade den medvetslösa alven mot en lynchmobb från byn och förde henne till Vinbuskens värdshus i Vintiver. När Eshara vaknade till medvetande berättade hon sin historia för rollpersonerna:

”Som ni kanske vet besökte vår klan den här byn på Skördefestivalen för två veckor sedan. Vi var välkomna då men det blev lite problem. Några bymän fick för mycket att dricka och det blev bråk mellan dem och några unga män i min klan. Hårda ord utväxlades, och Harralan, en av våra jägare, angrep den store smeden. Byväktaren skilde dem åt innan saker och ting blev allvarliga men skadan var ändå gjord. Vi var inte välkomna i byn längre och begav oss så fort festivalen tagit slut.

Harralan var arg för hur vi behandlats och när vi kom till den Breciliska skogen skickade våra äldste ut honom att speja för att ge honom tid att glömma det som hänt. Han var den förste som försvann – han återvände helt enkelt inte på natten.


Sedan började andra spejare och jägare att försvinna. Liksom de vi skickade ut efter dem. De äldste beslöt att vi skulle återvända från skogen, men det var redan försent.

Tre dagar efter att Harralan försvunnit, innan vi hunnit nå skogens utkant, blev vi anfallna. Förvridna väsen dök upp bland träden i skydd av mörkret och min klan blev överraskade. De tog mitt folk tillfånga och de som försökte slåss mot dem blev slagna eller dödade. Jag blev tillfångatagen tillsammans med de andra och tagen till en uråldriga ruin i en dal bortom en avgrund djupt in i Breciliska skogen. Väsenas mästare är ett monster, en styggelse. Den kallar sig för Elgar'nalen, som betyder ”hämndens barn” på daliska. Jag fördes framför den och sedan till dess kammare där de lämnade mig. På ett stenaltare låg en bruten silverkedja och jag tog den och väntade tills dörren öppnades igen. Med all min kraft kastade jag mig förbi min fångvaktare och flydde trots det sår den lyckades tillfoga mig ut ur ruinen.

Elgar'nalens förföljde mig genom skogen med sitt band av ylande och skrattande bestar. Jag var yr av mina skador men lyckades undvika dem genom att gömma mig bland träd och diken. Jag rörde mig hela tiden och vilade aldrig mer än korta ögonblick. Efter mer än en dag stapplade jag ut ur skogen till den farm där ni fann mig. Jag lyckades springa till ladan och gömma mig i höloftet. Elgar'nalen måste ha anfallit gården med sina väsen. Jag minns de fruktansvärda skriken medan jag försökte hålla mig vid medvetande. Sedan vaknade jag här.

Snälla... Ni måste hjälpa mitt folk! Elgar'nalen och dess bestar måste stoppas!”

Attachments:

[Robin Liljenberg]

Mäster Coalan är Vintivers smed - en stor man med kort stubin. Efter att ha hamnat i bråk med den unga daliska jägaren Harralan under Skördefestivalen är Coalan - liksom många andra bybor i Vintiver - övertygad om att dalerna har lagt en förbannelse över byn.

Mäster Coalan ledde en lynchmobb av arga bykarlar till Fuldors gård och krävde att rollpersonerna skulle ge honom den medvetslösa Eshara.

Dvärgen Penti lyckades övertyga majoriteten av bykarlarna att sluta bråka och hjälpa honom att ta hand om gårdens döda. Mäster Coalan och en grupp av bykarlar gick dock surmulna därifrån.

Attachments:

[Robin Liljenberg]

Tarl Dale är en medelålders krigare som utsetts till byväktare i Vintiver av bann Ferran Wolfhred.

Tarl verkar ta sin uppgift på stor allvar och är bekymrad över det som hände folket på Fuldors gård. Efter att ha hört rollpersonerna återberätta Esharas historia har han lovat att skydda Eshara medan rollpersonerna beger sig in i Breciliska skogen för att hitta Elgar'nalens ruin.

Attachments: